![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjR3-y9cyTjdbY0N9k5qw5-tz9ratHi3iD9F_LWmlPDHdRDFqaP_EQVe670RpzGmqdML71swCB7GPDDWC2_wHsH0V0ZjM-UyzHpGAKIK8MGETnc1R6SwUxA4xXW2RepwbAN-VxhulHi6qo/s320/self.jpg)
Inte fullt så hemsk som sitt rykte. Det är också möjligt att den gör sig bättre som CD än som dubbel-LP. Rätt programmerad låter det som en ganska trevlig skiva någonstans mitt emellan John Wesley Harding och Nashville Skyline.
Recensioner av Bob Dylan-skivor. Tyckande alltså, delvis baserat på andras tyckande. Skribenten har förstås lyssnat på alla skivor och uttrycker sina egna åsikter. Men vad är åsikter? Varför tycker vi si och så, och kan man bara bortse från alla hundratals recensioner av mer eller mindre normerande karaktär som man har läst genom åren? Det finns en kanonisk tradition kring Bob Dylans verk som är svår att frigöra sig från.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar