![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxwIe1iRJLi1vOQtyqjwpJCK5AAuyr1WTfFo0ALVhkJ0_v5OOzUVC4ZspsnsOw1t3Owmt5Tg8_UkhENAavJuYguUkLnUep9YwBG1sZ2UOFpwbpcRGI6ETb9WrglI9SB28fyT-SPjC58gw/s320/real.jpg)
Bättre liveskiva än Budokan. Men motsatsen hade varit svår att åstadkomma. Höjdpunkten är Tangled Up In Blue med delvis ny text.
Recensioner av Bob Dylan-skivor. Tyckande alltså, delvis baserat på andras tyckande. Skribenten har förstås lyssnat på alla skivor och uttrycker sina egna åsikter. Men vad är åsikter? Varför tycker vi si och så, och kan man bara bortse från alla hundratals recensioner av mer eller mindre normerande karaktär som man har läst genom åren? Det finns en kanonisk tradition kring Bob Dylans verk som är svår att frigöra sig från.
2 kommentarer:
Det här måste vara den första Dylan-skivan som jag köpte, på någon rea i Kalix.
Vart har den tagit vägen, den här LP:n?
Skulle vara kul att lyssna på den igen.
Kvar i Kalix, tror jag.
Det var nog den första för mig också. På kassett märkligt nog.
Skicka en kommentar