![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5EgVeLPqiM8nJDuJFJ_nGRoGlZkdoe2JvdBZtAHUQHfs1Qv73cHEI6GVH_00SpQOKuL5xundu-O4pkJzTpygMwnMLaEJGPRDWCcCSxNugCJGfYPWdLSws0W8Iilbuk_933RpUkzIR2Wg/s320/knocked.jpg)
Det smått obegripliga omslaget väcker någon sorts vag förhoppning. Musiken slår emellertid nya bottenrekord. Tvåan i betyg är där enbart på grund av Brownsville Girl, men inte ens den är särskilt bra.
Recensioner av Bob Dylan-skivor. Tyckande alltså, delvis baserat på andras tyckande. Skribenten har förstås lyssnat på alla skivor och uttrycker sina egna åsikter. Men vad är åsikter? Varför tycker vi si och så, och kan man bara bortse från alla hundratals recensioner av mer eller mindre normerande karaktär som man har läst genom åren? Det finns en kanonisk tradition kring Bob Dylans verk som är svår att frigöra sig från.
1 kommentar:
Den här skivan kunde man hitta i många skivbackar och ställ i Kalix vid mitten av 80-talet.
Är den så dålig egentligen? Jag vill minnas att "You Wanna Ramble" är ganska kul, och "Driftin´Too Far From Shore" också. Skramliga låtar? Längesen jag har hört den här skivan. Men jag minns att den fanns på vinyl överallt. På rea? I Kalix. På 80-talet.
Skicka en kommentar