![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTYBvfsA94zf2g7q0vEa2nw5mZ8XxjgvTl4VeiLU-lIgN398fDymhW_3hrV8W9gejtAyPI-wqMYwZnOSgaFbwgeVk8wkIRhkdy0pUWjsJKIwnFz4GYrMEK5FQfJWNmCcwPkl0oafR_Hc8/s320/ohmercy.jpg)
Oändligt mycket bättre än i stort sett allt annat han gjorde under 80-talet, men långt ifrån ett fullgånget album. Ljudbilden är förförisk, men herregud: ”We live in a political world”… Några textrader är inte långt ifrån pekoralnivån.
Recensioner av Bob Dylan-skivor. Tyckande alltså, delvis baserat på andras tyckande. Skribenten har förstås lyssnat på alla skivor och uttrycker sina egna åsikter. Men vad är åsikter? Varför tycker vi si och så, och kan man bara bortse från alla hundratals recensioner av mer eller mindre normerande karaktär som man har läst genom åren? Det finns en kanonisk tradition kring Bob Dylans verk som är svår att frigöra sig från.
1 kommentar:
Det är intressant att läsa vad Dylan skriver om inspelningen av det här albumet i sina memoarer.
Daniel Lanois producerade. Ett lyckat samarbete, i alla fall om man ser till resultatet.
Lanois utkom vid samma tid med sitt första soloalbum Acadie. Jag brukade lyssna en del på den skivan, vi har den i vår LP-samling, men nu är det ett tag sedan.
Även Oh Mercy är det ett tag sedan jag hörde.
Ska nog spela den snart.
Skicka en kommentar